Expat everyday life at its best

En liten inblick i flickornas vardag:

Skolan presenterade härom veckan höstens after school activities, och vi tyckte att det skulle vara roligt för flickorna att delta i någon av dem. Maja har börjat dansa balett en gång i veckan, och Klara går på origami – japanese papercraft. Det kan inte bli mer mitt i prick än så!

Mellan onsdagen den 14 oktober och fredagen den 16 oktober ska Klara tillsammans med hela klassen åka på school camp. Resan går till Morishita Bokusou Lodge i Naganoprefekturen. Här kommer barnen att sova två nätter på futoner i tatamirum. En sida av mig säger ”Gulp! Vara ifrån mamma och pappa i två nätter?!” Den andra sidan säger naturligtvis “Vilket äventyr! Vilken upplevelse! Vad skoj!”

Titta gärna mer på länken nedan (endast på japanska, förstås):
http://www2.ocn.ne.jp/~m1stcall/morishita_hotel.html

Klara har fått tre riktigt bra kompisar i klassen, Julie (från Frankrike), Olivia (från Japan) och Sydney (från USA). De verkar alla vara så milda och rara och måna om Klara och varandra. Julie berättade för mig häromdagen att förhandling pågår mellan flickorna om vem som ska få vara Klaras ”partner” under klassresan. Klara har berättat att de allihop brukar sitta tillsammans i klassrummet när de äter lunch. Det känns så klart jätteskönt att veta att ens barn är omtyckt och redan börjat få vänner.

Det jag tycker allra bäst om är att det inte verkar finnas någon rivalitet mellan flickorna, vad jag kan se. Vi har förstått att detta är vanligt på internationella skolor, vanligt för expats. Alla vet hur det är att vara utanför, att vara olik andra och därför är man mån om att låta alla vara med och att skapa starka band. Någon sade till och med att en företeelse som mobbing helt enkelt inte existerar här. Är inte det fantastiskt?

Maja har varit hemma hos en liten flicka, Regina (från Mexico) på en ”play date”. Vi andra var förstås också med… Regina måste ha vetat att Maja inte behärskar engelska ännu, men hade tydligen pratat väldigt länge om att hon vill leka med Maja. Samma dag som de skulle leka hade Regina tillsammans med sin tvåårige lillebror Juan-Pablo suttit i bilen på väg till dagis och skanderat: ”Maja! Maja! Maja!”. Hur sött är inte det?